I Florö # 2

Episoden från Florö fortsätter. Epsidodens början hittar ni i förra inlägget.

När vi jobbade på fiskefabriken var vi tvungna att stiga upp fyra varje morgon, eftersom färjan hämtade oss klockan halv sex. En morgon vaknade jag innan väckarklockan ringde. Det knakade i huset. Det var storm ute. När klockan var strax före halv sex gick vi alla ut och ställde oss på bryggan. Det var mörkt. Ola skrattade hysteriskt. Det blåste hårda vindar och vågorna slog upp på bryggan. Färöborna stod och tittade ut över vattnet. Jag såg färjan komma mot oss. Färjan lade inte till vid bryggan som den brukade, utan en bra bit bort bredvid en klipphäll. Patrik sa med en mörk mogen röst att färjan inte kunde lägga till vid bryggan på grund av stormen. Vi var tvungna att ta oss över klipphällarna. Carola beordrade oss att bege oss mot färjan. Det var svårt att gå rakt. Jag gick bakom Carola. Hon pratade högt för sig själv och gestikulerade med armarna. Vi kom fram till en smal träbro. Vi gick ut på den. Jag tappade balansen och tog tag i Carolas arm. Hon skrek åt mig att släppa taget. Hon skrek till mig att om jag föll så skulle även hon falla. Vi kan bara överleva ensamma, skrek hon. Det hade hon rätt i, tänkte jag. Vi klättrade över en inhägnad. Jag såg att en av färöborna snubblade över stängslet och slog ansiktet mot en stor sten. Det där måste ha gjort ont, tänkte jag. Vi kom ombord på färjan och jag funderade över hur länge vi skulle jobba den dagen.